Taking the best part of me
Min bästa vän kommer föralltid att vara musiken. Den finns alltid där vilket humör man än är på och hur man än mår, bra som dårligt, kan den förändra humöret på 1 sek. Den hjälper när man mår dåligt och det kan ha vissa minnen kopplade till en specifik låt.
Just nu skulle jag dock verkligen behöva måla av mig, har tyvärr inga dukar hemma... Så det går inte. Jag vet inte riktigt vad jag vill överhuvudtaget med någoot längre. Eller jo, känner starkt för att bara dra här ifrån utan att vända mig om igen. Kan dock inte göra det då jag inte är myndig eller har körkort.
Det känns som om allt "glider ur händerna på mig", som att jag inte har kontroll över något längre. Det känns som om en det av mig håller på att försvinna och jag vet inte om den delen någonsin kommer att komma tillbaka.
Det känns som om jag blir kvävd och orkar inte ens kämpa emot det.
Är det här den riktiga världen vill jag drömma och inte vakna. Kanske springa ifrån allt innan det kommer ikapp.
De här är 2 av de låtar som hälpt mig mycket.