9 Augusti 2015
Har jobbat mån-lör denna vecka. Blev ett extra pass i lördags och när jag slutade ca 16:20 var jag riktigt trött. Men när jag kom hem blev det ingen tupplur som jag först hade tänkt, utan jag städade istället och diskade. Tog nästan ca 30 min att diska och var väldigt förvånad över faktumet att allt fick plats i diskstället.
På kvällen blev det en sväng till Robins bror, Westpub och sedan satins uteservering. Inte en jättelyckad kväll men det gick.
~
Känns lite som att jag har "tappatbort" mig själv. Vet inte riktigt hur det gick till men har börjat inse att jag har förändrats väldigt mycket pga att jag anpassar mig efter alla andra och inte direkt ser efter mina egna behov. Jag har alltid varit ärlig och sagt vad jag tycker o tänker. Nu på sista tiden har jag dock bara följt alla andras viljor, även om det gäller något som jag egentligen inte vill göra eller tycker om. Det borde vara enkelt att bara säga ifrån eller hur? Men ändå tänker jag "säger jag att jag inte vill blir folk besvikna" eller "får väl göra så, har ändå inget förslag att komma med".
Är nog mycket mitt eget fel. Men när man ofta får kritik för sina idéer eller förslag käns det efter ett tag lite meningslöst att säga något.
Men det ligger ju på mig att ståupp för vad jag tycker och tänker, vet inte när jag blev så rädd för att säga fel eller vara rädd för att det ska hindra vad andra vill och att jag då anpassar mig efter andra genom att trycka ner mig själv. Jag gör mig själv mindre. Tar bort bitar ifrån mig själv för att göra mig till någon annan som passar in bättre, någon som vill samma sak som alla andra.
Vet inte om jag ska skratta åt mig själv eller tycka synd om denna person som jag har blivit? Denna person som inte bryr sig tillräckligt om sin egna vilja eller ens sina egna känslor. För det är väl bättre att jag sårar mig själv, än att jag "trampar någon annan på tårna"? Eller?
Nej detta var inget deppinlägg utan bara ett konstaterande av det faktum att jag inte längre har tillräckligt mycket respekt för mig själv för att säga vad jag tycker. Men tänker ta och ändra på det från och med idag.
Det är superviktigt att du inte tappar bort dig själv. Jag gjorde det under nästan 10 år, precis som du beskriver och det är inte bra. Du är bra som du är och dina åsikter är viktiga. Du måste få fram vad du tycker och inte vad du tror att någon annan vill att du ska tro. Heja Alice du är bra!