Det är mitt i natten och här sitter jag
Vet inte vart jag ska börja.
Just nu känns det som att mycket faller isär. Vänner, människor jag bryr mig om, saker som inte funkar osv. Jag vet att livet funkar så -jag är varken dum eller naiv- men varför ska det alltid vara så att allt dåligt kommer på en och samma gång?
Nu har det visserligen varit mycket under en längre tid, men ändå... Förstår inte varför det hela tiden ska komma mer skit. Börjar tröttna på att vara den som ska fixa allt och vara alla andra tilllags.
Är trött på många saker just nu, väntar bara på att bägaren ska rinna över.
Hur som helst måste något ändras vet bara inte vad... Är ganska förvirrad och vet inte hur jag ska tolka vissa saker eller ens mina egna känslor.
Men det löser sig väl - som alla säger- frågan är bara hur lång tid det ska ta.
Bara att klistra på ett leende och gå vidare.
Var ute och gick en sväng nu på kvällen, försökte rensa tankarna lite... hur som helst kan man verkligen säga att musik är bra terapi. Detta är en av mina favoriter:
Lite kul är det att ett par ord i ett meddelande vid en passande tidpunkt kan göra så mycket när man känner sig skapligt värdelös.