22:a Juni 2017
Ibland går det fort när folk försvinner ur ens liv, iblan sker det gradvis utan att vi egentligen märker det.
Men det är lite underligt hur någon kan gå från att vara en stor del utav ens liv, till att bli någon som man knappt hälsar på om man möter personen på stan.
Likadan är det när folk går bort. En kollega till mig gick bort under helgen som var. Hon hade varit sjuk ett bra tag och skulle äntligen få komma hem för att spendera sista tiden av sitt liv med sin familj. Men så blev det inte.
De sista 2-3 veckorna gick det fort, hon blev bara sämre o sämre tills hon tillslut somnade in. Cancer var orsaken.
Att människan måste dö det vet vi alla, varför har vi då så liten respekt för livet? Vargör vågar vi inte säga eller göra saker innan det är försent? Så att någon annan kommer in och tar ens plats, eller lever drömmen man själv har?
Vet inte om svaret är rädsla eller att vi tar saker förgivet men vi människor, även när vi har alla förutsättningar så låter vi bli att göra det vi vill. Eller säga det man vill ha sagt, kanske för att vi är rädda att ingen ska lyssna - eller att någon faktiskt gör det.
Hur som helst så är det ett beteende eller mönster som är svårt att bryta..